Feed
Inlägg
Kommentarer

Hade glömt grinden öppen i går kväll när jag släppte ut yrvädret för att kissa. Trolle upptäckte genast fadäsen och jagade hysteriskt skällande en förbipasserande flicka nerför gatan.

Jag vet, jag vet! Man ska inte springa efter och skrika men man kan ju inte lämna helt oskyldiga personer i sticket heller. Så jag skrek och jagade efter i strumplästen till den lilles uppenbara förtjusning: yezz matte, nu tar vi henne! Flickstackarn stannade till slut vänligt nog och sa åt den hoppande busen att gå till matte. Han stannade genast och lät sig infångas  medan flickan nådigt nickade åt mina framstammade ursäkter.

Milda makter – vad har vi gett oss in pÃ¥?

En kommentar till “Det där med tomtgränser…”

  1. Lena skriver:

    Puhu…ja, man har dÃ¥ variation pÃ¥ pulsen när man är med valp! Stup i kvarten fÃ¥r man sig en sÃ¥dan där rusning som Du fick. Och visst gör man tvärtemot vad man egentligen vet är rätt. Skönt att det gick bra i alla fall!
    Här har vi börjat pÃ¥ agilitykurs, ”vägg-i-vägg” med er och även här blir det pulsrusning. Enda hunden som slet sig och for som en elvisp runt alla ekipage vid första tillfället, när hon egentligen skulle hoppa snyggt och prydligt över hinder – som alla de andra vovvarna – javisst var det vi. Men Ã¥ andra sidan; dÃ¥ fÃ¥r alla andra känna sig duktiga med lugna, balanserade hundar, medan vi – ve och fasa – har en sÃ¥dan där odÃ¥ga som man bara tycker synd om. Allt gott – hoppas vi kan ta en promenix nÃ¥gon dag. Trolle kommer att vara som en lysande stjärna./Kram frÃ¥n Ada & hennes matte

Skriv en kommentar