Trolle är lycklig för att dottern flyttat hem ett tag. Ingen annan hälsar han med samma entusiasm – svansen gÃ¥r sÃ¥ att den raknar som en sÃ¥ där pipande pappersrulle man fick blÃ¥sa i pÃ¥ barnkalas. Öronen ligger bakÃ¥t, kroppen vibrerar, ögonen glittrar och man blir alldeles varm i själen av att se pÃ¥.
Obeskrivligt äckliga saker som han hittar på backen gör honom också lycklig: just upptinade näbbmöss, fågelkadaver, geggiga papperstussar, cigarettfimpar (fast dom spottar han ut) och så förstås bajs i alla upptänkliga former. På min mammas 85-årskalas tog han sig olovandes en tur och käkade massor av kanadagåsbajs och spydde jättemycket, jätteäckligt grönt på bästa mattan. Annars klarar den lilla magen att processa det mesta. Jag blev lite orolig när han åt upp valda delar av våra tallriksunderlägg häromdagen men de kom snällt ut bakvägen under en promenad dagen därpå. Vi kämpar på med NEJ och LOSS och tror nog att det löser sig med tiden. Han är ju bara 16 veckor.