Foto: A. Strömberg
Jag älskar vår trädgård! Den är min ekologiska frizon, min lilla enklav där jag för en stund kan låtsas att allt i världen är som det ska. Här råder ett lagom slarv med en del trevliga högar och skrymslen för igelkottarna, doftande tacetter för de första fjärilarna, en stor kompost som är full av guldbaggens hjälpsamma (och lite äckliga) tjocka larver, en del matnyttigt, men mer som bara är för lusten. Här kommer inga kemiska bekämpningsmedel genom grinden, och om jag ibland låter mig stressas av fejande grannars brummande maskiner så sätter jag mig i skuggan av det stora gamla Åkeröträdet, njuter av dofter och virtuosa fåglar och säger strängt åt mig själv att tagga ner.
I år delar vi vår lustgård med en vitlockig orm som har en helt annan syn på saken än jag. Trolle jagar outtröttligt och hysteriskt våra igelkottar och fåglar, hoppar som en tok efter de skira fjärilarna, gräver i fel land och betar med förtjusning av alla nya, spännande knoppar som dyker upp. Just nu är det jordgubbsblommen som lockar och så var han lite tarv på liljekonvaljerna som växer bland de gammeldaxa rosorna. De senare är ju inte lämpliga att tugga i sig men han fastande tack-och-lov med mustaschen i de taggiga rosorna och satt insnärjd och grät när jag fick syn på honom.
Och jag har bestämt mig för att inte kriga. Med undantag för växthuset, där Trolle är portad, är trädgården lika mycket hans som vår.