Trolle tokrusar genom trädgÃ¥rden minst ett par gÃ¥nger om dagen. Jag vet inte om det är av pur livsglädje elle om han behöver fÃ¥ fart pÃ¥ magen – men hiskeligt fort gÃ¥r det. Varje rusning har sin bestämda rutt och som Ã¥skÃ¥dare vet man inte om man ska blunda i förskräckelse när han rundar stora trädgÃ¥rdbordet med 1 mm när, hoppar över jordgubbslandet och varvar huset sÃ¥ att gruset sprutar, eller skrattande beundra den lössläppta naturkraften och precisionen hos en naturbegÃ¥vad sprinter.
Hur som helst blir det halt när det regnar och för en tid sen körde lillen omkull på regnvåta chifferplattor så det small. Han grät en skvätt och haltade ömkligt, det blev koppeltvång och inga promenader. Vi klämde och kände utan att märka något särskilt och utan reaktion från patienten. Lite bättre efter ett par dygn och så när någon glömde ytterdörren blev det samma visa igen. Resultatet: eländigt halt efter vila särskilt. Så det blev ett besök på stora kliniken med röntgenutsrustning.
Den blygsamma semesterkassan gick visserligen upp i rök men det var det värt: inga frakturer eller bakomliggande ledproblem. ”Bara mjukdelsskador” och ordinationen stillsamma promenader i koppel och antiinflammatorisk medicin i 10 dagar. Frustrerande för alla parter men nu är vovven pigg och frisk igen och matte fÃ¥r sina högt värderade lÃ¥ngpromenader.
Men lilla plutt-vovven! Skönt om det är bättre nu. Det är tur att veterinärerna finns, men det är synd att det skall vara sÃ¥ sabla dyrt varenda gÃ¥ng. Hoppas Trolle tar det lite lugnare i svängarna – men det ÄR ju sÃ¥ roligt när det gÃ¥r fort och man dessutom är sÃ¥ lätt och fin i kroppen som han är. Varma sommarhälsningar pÃ¥ er – sommar i Dalarna är inte sÃ¥ dumt det heller! I alla fall inte om lilla vita tussen kan hoppa pÃ¥ alla fyra tassarna utan att ha ont! /Lena & co